Äntligen

Idag gjorde jag det, efter att ha fått klara mig utan nästan en vecka...Jag DUSCHADE, fy helvete rent ut sagt vilken tillfredsställelse det var, nästan en orgasmisk känsla! 
Tror bestämt att jag ska göra det fler gånger :)


När jag ändå duschade och var tvungen att byta förband då det gamla blev blött, passade jag på att ta en bild på hur operationsområdet ser ut denna gången. Tyvärr blev bilden lite mörk men tror ni ser hyfsat ändå!

Lite blå och svullen men jag tycker det ser ganska bra ut,
 även det gamla ärret (det långa från bröstvårtan) har blivit grymt fint mot hur det var i december.

Grät en liten stund nu på kvällen, inte för min egen skull utan för alla andra underbara starka tjejer som kämpar på där ute och vars bloggar jag följer. 

Några med ett liv som snart tar slut och några som blir friskare för varje dag som går. 

Men alla med kämpaglöd och och viljan att dela med sig av sitt liv och sin resa i både glädje och sorg. 

All kärlek till Er <3

Tack

Holy moses, över 1800 besök på bloggen nu! Cancer är tydligen grejen man ska skriva om, fan att jag inte vetat det tidigare för då hade jag fått cancer för lääänge sedan :P


Okidoki, fick tid hos distriktssköterskan igår kl. 10.10 och blev då som väntat (äntligen) av med det förbaskade dränet! 
Känner mig nästan som en ny människa...om man bortser från att det känns som att jag har en ömmande fotboll i armhålan samt är lika pigg och rörlig som en 80-åring då. 
Ibland får jag även typ smärta/kramp/sendrag som sträcker sig från armhålan ner i armen och ut i handen, grymt obehagligt och gör så att håren reser sig av äckliga rysningar i hela kroppen!


Men klaga månde Elektra...det är sol, snö och kallt, en underbart vacker vinterdag helt enkelt! :)

Ofräsch

Fy fan vad äcklig och ofräsch jag känner mig idag, geggigt sår under armhålan, ett hår som ser ut som det inte sett schampoo på år och dag samt förstås det ack så hatade dränet! 
Gjorde ett halvhjärtat försök att tvätta mig  lite idag med hjälp av en babytvättservett...gick väl sådär bra om jag ska vara ärlig. Höger armhåla blev väl hyfsat ren och fick till och med kletat dit lite deo, medan vänster armhåla (den opererade) endast hjälpligt blev något så när ren. 

Det vätskar rätt bra från op.såret just nu men imorgon ska jag ta mig till vårdcentralen och då får de fixa till det och tvätta rent och byta förband.
Morgonens mätning av flödet i dränet var åtminstone positivt, endast 10 ml hade det runnit sedan igår morse...mycket nöjd med detta, så imorgon säger jag (förhoppningsvis) bye bye till den lilla plågoanden! :)

Dagen i övrigt har varit ungefär som gårdagen, illamående i perioder, jättetrött, stel och lite smärta.

Jag tog mig ut i friska luften idag och promenerade säkert sammanlagt 200 meter, till min kompis i grannhuset för en kopp kaffe och sedan hem igen, värsta träningspasset!
Fick genast lägga mig och vila/sova i ett par timmar efter jag kommit hem...jag lever verkligen livet som konvalescent som ni märker :P

Snart dags att förflytta sig till sängen och (peppar, peppar) sista natten med drän!

Morgondagen kommer att bli en bra dag!!

Hembesök

Idag har varit en ganska lugn dag, har inte mått helt hundra men det var väl i och för sig väntat. 

Tror att jag skrivit det förut, min mage gillar inte att bli matad med full dos av värktabletter flera dagar i rad (trots att det bara är vanliga panodil). 
Det började redan inatt med att jag kände mig uppkörd och lite illamående och fortsatte sedan på förmiddagen med racerbajs...not nice men helt överkomligt!

Efter det nu så gott som obligatoriska melodikrysset på radion så tog jag en halvkroppsdusch av underredet, skönt...men jag ser fram emot en riktig dusch som innefattar även hårtvätt, men det får vänta några dagar.

Strax före ett kom lilla mamsen på besök i sällskap av min moster, de fixade god kycklingsallad och hade även köpt med sig göttigt kaffebröd. 

När de åkt härifrån så försökte jag lägga mig och vila i soffan men det gick sådär, är fan inte lätt att hitta en skön position som gör att man kan slappna av i kroppen utan att det spänner och gör ont! Satt istället framför tvn och datorn en stund tills kroppen till slut tvingade mig att göra ett nytt försök att vila, denna gången gick det bättre och jag sov gott i nästan två timmar med en gosig katt mellan benen.

Snart blir det sängen igen och hoppas på en god natt utan magbesvär!

Och förresten, som det ser ut nu så kan jag nog gå till distriktssköterskan på måndag och ta bort dränet, det var endast 25 ml vid mätningen imorse...YAY!!

Blä

Lite ont, yr och lätt illamående, nu ger jag upp för idag!
Natti, natti och sov gott!

Postop

Då är operation nummer två avklarad!


Skulle vara på Sahlgrenska kl. 7.00 i onsdags, och det var jag, eller rättare sagt var jag på plats på avd. 33 strax före 6.30. 
Fick börja med att sitta och vänta i dagrummet i en halvtimme innan jag fick komma in på rummet där jag skulle ligga. 
Denna tid fördrev jag med att sticka på min nyligen påbörjade mössa, mest för att ha något att göra och definitivt inte för att jag är en person som älskar handarbete...snarare tvärtom!


Till slut fick jag då komma in på rummet och ta på mig de så tjusiga kläderna som man ska ha under operationen...och nu började väntan! 


Det gick en timme, det gick två, inte mycket hände mer än att jag fick inkopplat dropp och en spruta med blodförtunnande. 
Efter knappa tre timmar kom huvudvärken, och då pratar vi huvudvärken från helvetet!! Jag försökte bita ihop och tänka på annat men det blev bara värre och värre, till slut låg jag bara och grät och kved av att det gjorde så jävla ont. 
Kvart över ett kände jag att jag inte stod ut längre och larmade på sköterskan som kom in och fick höra mig hulka fram att jag hade så ont i huvudet att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Den underbara sköterskan går genast och ringer läkaren för att fråga om hon kunde få ge mig något mot värken...och yes, det fick hon!! Två Panodil och ett glukosdropp blev svaret på mina böner och ta mig tusan det hjälpte ordentligt...där fick man för att man är sockerberoende, kombinerat med att jag varken ätit eller druckit sen kl. 22 kvällen innan förstås.


För att göra en lång historia lite kortare så blev jag till slut nerkörd till operation vid fyratiden och vaknade sedan upp på uppvakningsavdelningen vid 18.30 och fick där mitt livs godaste isglass med hallonsmak! 
Vid 21.30 var jag äntligen tillbaka på avdelningen och drack nog en liter saft nästan i ett svep då munnen och halsen kändes som Kalahariöknen. 
Då jag uppenbarligen syresatte mig lite dåligt fick jag ligga med syrgas hela natten men det var helt ok och jag sov jättegott och var endast uppe ett par gånger för att kissa.


Efter lunch igår fick jag äntligen åka hem, den här gången tyvärr med dränageslang och tillbehör men det har hittills funkat bra även om den mest är i vägen.


Ska nu hålla koll på flödet av blod och lymfvätska i dränet och tömmer och mäter själv mängden varje morgon. När det till slut är under 40 ml under ett dygn får jag bege mig till distriktssköterskan för att ta bort dränet...håller tummarna för att det blir snart!


I övrigt är det nu (som vanligt) väntan på kallelse till nästa återbesök, sjukgymnastik och vila som gäller. 
Är i nuläget sjukskriven till och med den 17 februari men gissar att det kan bli längre om behandlingarna kommer igång någon gång.


Petar in lite random bilder nedan och vill varna för att de som vanligt kan vara känsliga för stötande personer! :)

Början på mössan.

På sjukhuset hann jag sticka lite mer.

Färdig mössa och piffig dränageaccessoar på magen.

Hoppsan, dränaget läckte lite på köksgolvet.

Vet inte varför bilderna vänt på sig...ska se om jag kommer på hur man fixar det, så länge får ni väl vrida lite på huvudet för att se ordentligt!

Tjipp

Idag blir ännu en dag av väntan...borde vara van vid det här laget...?


Efter klockan 15 idag ska jag ringa avd. 33 för att få reda på när jag ska vara på plats imorgon för operationen. 
Som tur är (haha) har jag en lägenhet att städa, ev. kattvakter att fixa och förstås den härliga preop.duschen med Descutan att sysselsätta mig med. Så tiden bör ju bara flyga iväg idag, eller? :)


Just det, du som skrev en kommentar häromdagen under aliaset "gammal vän" får gärna ge dig till känna, är grymt nyfiken på vem du är!!

Barn

Fick en så gullig teckning av min kompis snart åttaåriga dotter idag<3

Denna underbara lilla tjej fick mig att asgarva idag. Hon, hennes ena lillasyster, mamma och jag satt på café och fikade och pratade, plötsligt frågar hon: 

Lotta, har du bröstcancer?

Jag: Ja det har jag, det vet du ju

Hon: Smittar det?

Jag (med skrattet bubblande): Nej det gör det inte.

Hon: Vad bra, annars kanske du hade smittat mamma!

Efter en stund när vi är ute på gatan möter jag en bekant som jag stannar och pratar med, den snart åttaåriga dottern (samma som ovan alltså) tycker inte att vi ska stå och babbla på gatan utan vill gå vidare...och ropar högt och ljudligt, lika mycket riktat till mig som till min bekanta:

Kom nu går vi för du smittar! 

Kanske måste påpeka att detta sägs med en riktig "jävlaranammablick" och att hon skrattade högt när hon sa det. Hon var och är fullkomligt medveten om att bröstcancer inte smittar men nåt måste man ju hitta på att säga för att de där trökvuxna ska sluta prata ;)

Dagens godaste och hjärtligaste asgarv blev det i alla fall för mig!  

Dag efter dag

Efter en otroligt långtråkig måndag när jag trodde jag skulle dö av leda så har tisdagen i alla fall bjudit på något mer än sömn, tv, mat och dator.


Var i morse hos tandhygienisten och tänkte innan jag gick dit att jag säkert har både hål, tandlossning och taskig andedräkt. 
Jag menar varför inte, när man nu fått cancer så kan det ju passa att få lite annat elände att liksom variera med...en olycka kommer sällan ensam!
Men tji fick jag, inga hål men en lagning som gått sönder lite och ska åtgärdas. 
Och det jag i mitt kaosartade huvud trodde var början till tandlossning var bara ett resultat av lite för ihärdigt och hårdhänt tandborstande, tja där ser man, ibland finns det små ljusglimtar här i livet ;)
Efter undersökningen, putsandet och det obligatoriska bananlacket skulle jag till kassan och få en tid till tandläkaren för att fixa min lagning. 
Det är då det där roliga börjar som jag så smått börjar bli van vid nu...damen i luckan frågar om jag kan komma den 22/2 och jag får svara att jo det hoppas jag men...
Och så får jag förklara att jag ska börja behandling med cellgifter snart och har absolut ingen aning om jag kan, orkar eller ens är hemma den 22:e, men visst ge mig tiden så får vi hoppas på det bästa! 
Blicken man får och hur personen ifråga talar till en efter att man sagt ovanstående är fullkomligt obetalbar. 


Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att det är fruktansvärt roligt att liksom chocka folk på det sättet ibland. 


I övrigt idag så har jag pratat med "min" sköterska från bröstteamet på Sahlgrenskas kirurgmottagning och hon lovade att skicka kopior på alla resultat från analyserna av mina tumörer och dylikt.


Fick bekräftat det som jag själv listat ut, att det är en så kallad HER2 hormonkänslig bröstcancer jag har. Sköterskan förklarade också att  på en skala (som jag inte nu minns namnet på)  från 1-9 som mäter hur snabbt cancercellerna förökar sig och växer så ligger jag på en 8:a. 
Ju lägre siffra desto bättre, men 8 är ett av mina lyckonummer och även dagen jag är född, så då kan det ju inte vara dåligt...eller? ;P
Kanske kan den där förökningssiffran förklara varför min tumör var dubbelt så stor vid operationen den 6 dec. mot hur stor den var den 31 okt. när jag gjorde ultraljud och finnålsbiopsi...?


Okidoki, jag kommer att veta mer när kopiorna kommer med posten!

Död och pina

Har nu i flera dagar gått och finurlat på ett blogginlägg om dödsrädsla, smärta och ångest. Jag vet vad jag vill säga och vad jag känner men det är fan så svårt att få det på pränt!
Jag kommer att göra ett inlägg om det, men inte just idag...


När jag skriver något, speciellt om det ska läsas av andra så vill jag bli helt nöjd och att personerna som läser helst inte ska hysa några tvivel om vad jag menar och hur jag tänker.


Min intention med den här bloggen är att försöka visa ALLT, både bra och dåligt, glädje och sorg!
Jag hoppas och tror att de som läser mina inlägg förstår att jag vill vara väldigt öppen med vad som hänt och händer mig. 


Trots mina ibland kanske putslustiga inlägg så är jag fullkomligt medveten om att det här inte är och sannerligen inte kommer att vara någon lek. Men även i det mest tragiska kan man ofta hitta åtminstone någon liten skymt av humor, och det är det jag försöker hitta och dela med mig av! :)


Min förhoppning är att ni som läser vill skratta med mig när jag skrattar, gråta med mig när jag gråter och kämpa med mig när jag kämpar!


Jag är inget offer och ingen martyr, jag är bara jag...en tjej som blev som hon blev när hon inte blev som hon skulle...eller hur det nu var :)

Wear it like a crown

Igår var en riktigt trevlig dag, kan nog helt ärligt säga att det fanns flera minuter under torsdagen då jag faktiskt inte tänkte på cancer!


Dagen började med att jag kollade mitt konto för att se om min sjukpenning kommit, och det hade den, så jävla glad...tjoho!! 
Hur kan man bli så glad över det? 
Jo, då jag är en mycket slarvig människa så är inte jag med i någon A-kassa vilket gör att jag nu som arbetslös endast är berättigad till 320 kr/dag (sen dras det skatt på det).
Min sjukpenning däremot baseras ju på min senaste inkomst, så utbetalningen jag fick nu för 25 dagars sjukskrivning var uppskattningsvis ungefär dubbla summan mot det jag får i arbetslöshetsersättning! Ja ni fattar känslan hoppas jag :)


Med detta välkomna ekonomiska tillskott bestämde jag mig för att jag behövde klippa mig och det nu och på en gång. Fick en tid omgående hos en vän som är frisör och det var så skönt och välbehövligt!
Min tanke med klippningen var också att det här kanske var sista gången jag behöver klippa mig på ett bra tag. Eftersom jag som det verkar kommer att få cellgifter så finns ju möjligheten att jag kommer att tappa håret pga det och då lär jag inte direkt behöva klippa mig på ett tag!


Efter en kombinerad frukost/lunch/middag på café var det dags att bege sig in till Göteborg med en god vän för att se Cirkus Cirkörs föreställning "Wear it like a crown"!
Har aldrig sett Cirkus Cirkör live någon gång förut och hade nu turen att vinna två biljetter till denna föreställning på Storan...Happy, happy!
Både glädje, vemod, skratt och förundran genomsyrade mig under denna fantastiska föreställning. Rekommenderas varmt till alla som vill fly vardagen och få en chans att tänka på något annat en stund!


Så som sagt en nice och trevlig torsdag hade jag absolut!


Länk till Cirkus Cirkör och Wear it like a crown HÄR

Johannor

Ok då sitter jag på tåget som ska ta mig hem från Göteborg. 


 Har nu varit på mitt allra första möte på Bröstcancerföreningen Johanna! 
Ganska trevligt möte med tjejer (och en man) i olika åldrar och på olika stadier på sin resa i cancerträsket. Eftersom detta var ett infomöte för nya medlemmar så fick vi veta mycket om hur just denna förening jobbar och inte så mycket prat om själva cancern i sig! Lite prat om cancer blev det såklart och då var det vissa som pratade mer och vissa som pratade mindre...självklart hörde jag till den pratsammare delen av församlingen :) Ett av mina stora "intressen" är att prata och då gärna inför stora grupper, kanske inte alltid så uppskattat av andra då jag inte alltid har så spännande saker att prata om. Men va fasen, sån är jag och det står jag för! 


Anmälde mig också till en gruppsamtalsgrupp som leds av en psykolog knuten till föreningen, jag hoppas dock att jag pga kommande behandlingar inte tvingas avbryta den mitt i bara.. Kan vara skönt att få ventilera irl med tjejer i samma situation! 


Trött som tusan men har överlevt ännu en dag i mitt liv! :)
 - Posted using BlogPress from my iPhone

Hepp hepp

Jaha, då vet jag att radavstånd och sånt inte visas/funkar när man skriver blogginlägg från mobilen...jaja, hoppas att det gick bra att läsa mitt förra inlägg ändå!?


Idag är det uppenbarligen tisdag och på agendan för den här tjejen står ett besök i Göteborg. Där ska jag på informationsmöte hos Bröstcancerföreningen Johanna där jag nyss blivit medlem. Hoppas förstås att det ska bli trevligt och att jag möter många nya trevliga bekantskaper som man kan ventilera ett och annat med!


Då mötet inte är förrän klockan 18 så har jag många långa timmar på mig att som vanligt inte göra någonting produktivt. Kanske blir ytterliggare ett blogginlägg innan det är dags att åka...den som lever får se! :)

Rena natta

På samma gång som jag nu börjar vänja mig så är jag otroligt trött på den här otrevliga känslan jag har i min op. tutte och i vänstra armen! 
Det är inte så att det värker direkt, mer svider, hugger och är allmänt otrevligt. Jag har som en tyngdkänsla i både arm och bröst som är svår att förklara, och jag blir fort trött i armen. 


Tyvärr lär väl knappast armen bli så mycket bättre än på ett tag med tanke på den kommande operationen. 
Men vad fan, det kunde säkert varit värre, och jag anser mig ha en hyfsat hög smärttröskel så det fixar sig nog det också! 


Med lite jävlaranamma och värktabletter ska jag väl kunna ta mig igenom det med.
 - Posted using BlogPress from my iPhone

Here goes

Har ju lovat att berätta lite om vad som sas hos läkaren i onsdags, och då får jag ju hålla vad jag lovat!


Jag har ju tidigare nämnt att jag hoppades att nu få reda på vad för typ av behandling jag kommer att få fortsättningsvis...och jo det fick jag också till viss del.


Men det närmsta som nu kommer att hända på den här resan är att jag ska göra ytterligare en operation den 31/1!
Och varför en operation till kan man ju undra? 
Under analyserna (som ännu ej är helt klara) av det som opererades ut förra op., hittade man spridning av cancerceller i körtlar i bröstvävnad man avlägsnat tillsammans med de två tumörerna. 
Som ni kan läsa här så hittade man under min tårtbitsop. ingen spridning till lymfkörtlarna, men då man nu hittat spridning i andra körtlar nära armhålan kommer man nu att plocka bort ett antal lymfkörtlar för att som jag förstår det, förhindra ytterligare spridning!
Man kommer alltså inte operera i själva bröstet denna gång utan allt detta görs genom ett snitt i armhålan. Kanske i samma snitt som sist?


Japp det var då första steget!


Nästa steg är att jag också fått reda på att jag kommer att få så kallad antikroppsbehandling via dropp under ett års tid (självklart inte VARJE dag). I kombination med detta kommer jag också att få cellgifter i perioder, inte direkt något jag hade hoppats på men det är bara att gilla läget!
Det kan säkert bli mer än detta, men i detta nu är det vad jag vet.


Eftersom alla analyser efter första operationen ännu ej är helt klara (vet att jag upprepar mig här;)) så kan kanske vissa saker av ovanstående (förutom operationen 31/1) ändras...men i dagsläget är det så här det ser ut!


Visst är livet underbart och oberäkneligt ibland! :)

Okidoki

Jaha, idag är alltså dagen efter mitt återbesök på Sahlgrenska!
Besöket i sig var trevligt, om man nu kan kan säga så med tanke på vad det handlade om...


Hade ju förhoppningen att jag nu skulle ha koll på hur jag kan planera min framtid lite mer. 
Då jag efter uppsägning slutade på mitt jobb den 31/8 trodde jag att jag nu skulle kunna komma igång och jobba på ett eller annat sätt (har en stående inbjudan om jobb hos en vän jag tidigare jobbat hos, dock på vissa premisser). 
Men tji fick jag, riktigt så enkelt ska det förstås inte vara när det gäller mig...och är jag förvånad? Självklart inte, det är ju lite av "the story of my life" känns det som!


Men det är bara att ta nya tag och idag bege sig till arbetsförmedlingen och prata med dem om hur vi kan gå vidare med min handlingsplan hos dem. Och då förhoppningsvis kunna ordna någon form av praktik eller anställning med lönebidrag på arbetsplatsen jag skrev om ovan.


Vad som sas på Sahlgrenska angående min fortsatta resa i cancerträsket tar jag och skriver om senare eftersom jag just nu känner att jag dragit det för allt och alla och just nu känner att jag inte orkar ta det en gång till...men det kommer :)

Fin ny mössa från Ung Cancer

Hmmm

Stod nyss i duschen, och jag tänker ofta väldigt bra i duschen av nån mysko anledning...


Nu när jag stod där så slog det mig helt plötsligt...när jag opererades och var sövd, snarkade jag då? 
Jag förstår och vet ju att sövning inte riktigt är som att sova normalt men ändå. 
Om jag nu snarkade så tycker ja grymt synd om de som var med i operationssalen, för när jag snarkar (typ jämnt) så snarkar jag och det riktigt ordentligt också!! 


En annan knasig grej som jag också tänkt på vid ett flertal tillfällen är att jag skulle velat ha min operation filmad. Och ja jag vet det är sjukt, men jag är lite freaky när det gäller sånt och frossar i operations och förlossningsdokumentärer när tillfälle ges.


Hoppas nu inte jag skrämmer bort nån med det här inlägget, vet att jag redan skrämt iväg några vänner härifrån på grund av bilderna jag lagt upp. 
Men jag har ju faktiskt en varningstext innan man får tillträde till bloggen av en anledning! ;)

Girlpower

Jag av naturen är grymt nyfiken av mig (vilket kan vara både bra och dåligt), och även väldigt intresserad av hur andra människor tacklar sina liv i både med och motgång. 


Så efter att jag fått min bröstcancerdiagnos har jag letat upp olika forum för tjejer i situationer liknande min egen och jäklar i min lilla låda vad många härliga människor jag redan stött på! 
Tjejer som delar med sig av sina erfarenheter, sina rädslor, glädjeämnen och sorger...så många fantastiska, starka historier och liv som jag får ta del av!


Många av oss lever helt skilda liv och är på olika nivåer i vår resa i cancerträsket men tillsammans finns en gemenskap som är svår att få med andra som inte drabbats.


Som jag skrivit förut så just idag i detta nu mår jag bra! 
Men det kommer att komma dagar då jag inte gör det och då känns det skönt att jag funnit ventiler och forum där jag kan få stöd och peppning av andra som vet hur det känns och förstår.


Kärlek till er alla underbara starka tjejer där ute! <3

2012

Ok, då var det nytt år ännu en gång och "alla" ser tillbaka på det gångna året med dess både bra och dåliga sidor och händelser!


Mitt 2011 bjöd på mycket kärlek, sex, vänskap, nya möjligheter och ett och annat bakslag.


2012 är ännu ett oskrivet blad där jag inte riktigt vet vad som väntar, den första utmaningen som väl kanske inte till att börja med är en utmaning är att jag på onsdag ska på återbesök på Sahlgrenska. 
Där kommer jag att träffa läkaren som opererade mig och kommer då att få reda på hur den fortsatta behandlingen kommer att se ut. Ser fram emot att äntligen få reda på vad jag har att vänta mig framöver, just nu är jag i en gråzon vad gäller planering av jobb, ev. förlängd sjukskrivning och livet i stort så ett besked är mer än välkommet! 


Så, Bring It On 2012, I'm Ready!!!